Dreamclouds

Jag erkänner mig skyldig. Jag drömmer mer än vad jag gjort förut och förhoppningarna blandas med varandra för att skapa stora moln av hopp och förundran. Mitt mål i livet är, och kommer alltid att vara, att se till att ingen kan se ner på mig. Tyvärr så går det lite knackigt då jag insett att ingen kommer att komma ihåg mig när jag är gammal, eftersom jag inte har några vänner som är såååå nära liksom. Det är svårt när ingen förstår riktigt.

Det är ju det långsiktiga målet, att bli ihågkommen alltså. Kortsiktiga mål ligger i att manipulera min omgivning för att få er att se en viss nyans av mig liksom. När jag dör vill jag att ni kommer ihåg mig som jag var, eller i alla fall som ni trodde att jag var.

Jag är helt inne i det här.