Människans upphöjning

En vän pratade med mig om jordens situation idag. Det är ju nämligen så att vi förstör den, men vi vinkar gärna bort tanken på det. Den största anledningen till att det går som det går är den där girigheten som vi alla föds med. Utan ett finansiellt system och en tanke som riktar sig till att "den här saken är min ägodel" så skulle det gå bättre för oss att fokusera på vad som är viktigt. Att vi människor gör som vi gör kan nog härledas tillbaka till Douglas Adams uttalande någonstans i serien om Liftarens Guide till Galaxen. "Varelserna på planeten var olyckliga och försökte lösa det genom att cirkulera runt en mängd små gröna lappar. Underligt, eftersom det inte var lapparna som var olyckliga".

Seriöst, när vi skövlar skog och ändå är medvetna om hur dåligt det är för planeten så har det gått för långt. Kommersialismen är som en stor ångvält som verkligen krossar allt i dess väg. Det är inte människans uppgift att begränsa antalet vargar i skogen, det är inte människans uppgift att utrota djur, det är inte människans uppgift att vara bättre än andra djur. Det är inte vår värld som sjuknar in, det är vi som har varit sjuka, länge. Vi får inte glömma att vi inte är bättre än någon annan varelse, även om vi gärna vill tro det.

Medmänniskor. Det är dags för förändring, men vem ska hålla i den? Vem tar ansvar?

Jag vill också nämna det att det mesta faktiskt är det västerländska samhällets fel. VI har upphöjt oss från djuren, även om de andra kulturerna har varit närmare naturen. De österländska civilisationer levde ju mer i tron om att de bara var en liten del av något stort.